Winter winter winter

Ovanligt tråkigt just nu. Inget att göra. Jag sitter och stirrar på regnet med tekoppen i handen och funderar på vad jag kan göra som jag inte tröttnar på efter fem minuter.
Jag borde söka ett annat jobb eller leta efter en lägenhet eftersom vi måste ifrån den här om två månader. men jag orkar inte.
I oktober åker jag till Japan i en måndad med bror. Ska bli skönt att komma ifrån lite, se något annat. Det känns som att jag är rätt oförmögen att lyckas med saker. Måste kanske se över vad det är jag faktiskt vill lyckas med. Sluta intala mig själv att jag kan göra allt allt allt för det kan jag inte.

Minns du Adrian Winter, D? Jag gör det. Jag tror inte att han är helt försvunnen än.


Jag ska skriva en bok.


Allt tjänar

Livet springer på, i en fart jag knappt hanterar, men gör.
Sommarens bästa hittils var midsommar - rödvin i alldeles för fina glas på min veranda med just de människorna jag behöver för att känna att jag lever.
Jag tar båten hem från stan och tar varje chans jag kan att vara ute. Resten av tiden leker jag hide and seek med mig själv, och försöker att glömma att det kliar och svider i utslagen som aldrig försvinner.
D-Vitamin. Hej kom och hjälp mig.

Jag kommer åka till medeltidsveckan i år. Ser fram emot det. Allt blir bra.



Freedom Rider

Jag kom inte in på skolan, vilket känns lagom kul. Kämpat med arbetsproverna osv. Dåligt.
Vad jag däremot har bestämt mig för är att jag inte orkar begrava mig själv i besvikelse och uhu-vad-dåligt-allt-är-osv.

Nu försöker jag komma på vad jag ska göra av det här året itället. Spännande, spännande.
Jag skulle vilja resa. Bara lifta ut i världen, utan pengar eller mat eller så. Det är bra att jag tänker att det skulle vara spännande och inte att det skulle vara otroligt apläskigt med risk för att bli mördad. För det är farligt att lifta, det sade alla vuxna när man var liten. Men det är å andra sidan rätt farligt att bara finnas till, så vad har man egentligen att förlora? Man vinner inget om man aldrig chansar.

Nu ska jag dricka té och ta tag i mina planer för hösten.

All the same

Jag var inte sparkad. Väldigt skönt.

Idag har jag gått så långt att jag trodde att mina fötter skulle trilla av. En nätt promenad på ungefär fyra och en halv timme, med enstaka pauser. Väldigt skönt. jag och S åt glass vid kajen i Gamla Stan, promenerade på söder och förundrades över de människor som faktiskt, på fullaste allvar, åker på finlandskryssningar. Eller, jag vet inte om hon gjorde det, men jag gjorde det i alla fall.

Stockholm är så perfekt den här tiden på året. Allt känns bra nu. På tisdag tar kära Chan studenten och det kommer bli fint och mysigt.

Jag har dessutom hunnit göra en del vettiga saker idag. Eller inte vettiga, men... sådana saker jag tänkt göra. Hittade både klänning och skor och det är skönt. Så jag slipper bry mig om den saken. Nu är det ju i alla fall ordnat.

Imorgon blir det picknick i Hagaparken. Blir nog bra. Jag kommer göra mitt bästa för det i alla fall. Den innebär dessutom att jag får träffa S igen. Åh.

Lyssna på dagens soundtrack, låten som gör Allt Lite Bättre:
 
(Kommer dessutom från en av de bästa filmerna som gjorts, The Dangerous lives of Altarboys. Se den.)



Dagens bild: Konstig manick i vatikanmuséet.

Tankar, tankar, tankar.

Jobbet svarade inte på mitt medelande. Funderar på om de kan tänkas ha sparkat mig utan att jag vet om det. Funderar på vad jag gör då. Funderar på om jag borde söka något annat. Vad jag ska få pengar till hyra och annat ifrån. Funderar på om L kommer bli arg. (Mina föräldrar kommer bli arga (nej, upprörda). Det blir de alltid. Jag har tur och kan distansera mig eftersom jag inte ens bor där längre. Dessutom är min kära moder lätt att argumentera mot när hon är arg, bara det att hon är så ologisk att hon vägrar ge sig.)
Jag hoppas i alla fall på att jag ska få behålla den skärvan av min tillvaro, jobbet. Jag behöver den för att min självbevarelsedrift ska fungera som den ska, inbllar jag mig.

Tänker på kavajer, på natur, på konsumtion. På ungefär en miljontretusenfyrahundratjugo saker utöver det som flyger genom mitt huvud i hutlös hastighet.
(En vit, måste upplevas, är nödvändigt i lagom skala, enmiljontretusenfyrahundratjugoetttvåtrefyrafem...)
Och så vidare
och vidare
och vidare
...

Imorgon stannar jag hemma från skolan. Har seminarium. Ser ingen mening med seminarium. Slutar ändå på måndag. Måndag. På måndag kan jag ringa till csn och säga att jag slutar. Åh, åh, åh. Funderar på hur många timmar jag slösat på det här. Om jag bara hade varit nöjd med skolan hade jag kunnat ordna allt det andra. Men nej.
Nu kanske. På måndag kanske.
Bara inte jobbet har sagt upp mig. Varför skulle de ha gjort det.? Sluta noja. Snällanejsnällanejsnällanejsnälla.

Åh vad jag älskar sena nätter.

 

Katten och humlan och téet och klänningen och planerna för veckan och framtiden.

Och här sitter jag. sjuk, dricker té och filosoferar över hur jag ska göra med min framtid. Hoppa av skolan och jobba mer? Uthärda och fortsätta som nu?  När kommer antagningsbeskedet, vad gör jag om jag inte kommer in, osv.

Är i trängande behiov av en grön klänning. (Okej. Överdrift.) Jag vill ha en grön klänning. (Bättre så. Ingen konsumtionshets här inte. Oh no.)
Dessvärre verkar utbudet av gröna, fina klänningar i rätt modell och i rätt nyans vara ungefär lika stort som möjligheten att jag ska få en lägenhet i gamla stan inom en månad. Väldigt litet, alltså.
Den behövs i arje fall på söndag, så fram tills dess ska jag ha fixat en. Kan till och med tänka mig second hand. Kanske. Men då ska det vara något sjukt storslaget och vackert.

Nu champangeté (som inte smakar champagne). Senare: Hem till föräldrarna. Måla. Klappa katten. Och liknande.

Senare i veckan:

Torsdag - Träffa R
Fredag - Träffa Zan (Måste se hur mitt schema ser ut)
Lördag - Träffa S - dessutom picknick med henne och andra då. Blir nog mysigt.


Dagens bild får bli en på min systers katt i färd med att slakta en humla.
Konstig vinkel, jag vet, men det gick så fort att jag knappt fick någon bild alls.

Berlin!

Nu är jag hemma från Berlin. Hade kul, men nu är jag så vansinnigt trött.
Ska nog sova i ett par dagar nu.

Vad som krävs av konsten?

Idag läste jag kolumnen i metro. Något någon Maria Thun hade skrivit om mobilelefoner. minns inte riktigt. Men -
jag reagerade på "minus", på henne plus/minus lista. Det här var alltså dagens minus:
"Måste konst vara så sabla provocerande jämt? När ska en konstfackelev nöja sig med att måla en solnedgång?"

Okej. Hur skulle en konstfacksstuden kunna klara sig genom slutuppgiften om hon/han bara målade en solnedgång?
Det verkar som att Maria Thun försår det här med konst... eller, snarare, inte tänker efter. (Ingen kan väl egentligen förstå "det här med konst".
Konsen måste utvecklas, den måste ständigt hållas i rörelse, hitta nya utrycksätt.
Och nu har vi kommit till det stadie då konsten måste provocera för att kunna väcka uppseende. För att kunna få folk att öppna ögonen för konstnären i fråga.

Konsten måste utvecklas för att behålla sin attraktionskraft.
Genom alla tider har man utvecklat nya sätt att göra konst på, med olika bakomliggande skäl och tankebanor. Impressionismen, popkonsen, kubismen, futurismen... och nu tror jag att vi har nått så långt det går när det kommer till ren teknik. Vi har gjort allt. Sett allt. Och då är det enda som återstår att provocera. Att göra något för att synas.
Om man bara målar en jäkla solnedgång kommer ingen lägga märke till en. Konst måste vara "så sabla provocerande" nu, eftersom det är det enda sätt en konstnär kan synas på idag.

Jag har förlikat mig med att jag inte kommer bli någon känd konstnär, eftersom jag just målar sådant som bara är... fint. Eftersom jag inte vill provocera bara för provocerandets skull.
Men det är just så det är - som min konst ser ut idag finns det inte stora möjligheter för att jag kommer bli tokkänd, eftersom jag inte provocerar, eftersom det ine är en del av mitt formspråk, eftersom det inte är något jag strävar efter. jag strävar efter att uttrycka mig, och om jag provocerar någon med det jag uttrycker är det i så fall bara en slump, troligtvis.
Men om jag gick på konstfack skulle jag med största sannolikhet behöva provocera.
Jag tror att de är såhär. Varför vet jag inte, men det är nog just det - inget vet, allt har bivit gjort, och provokation är det som finns kvar.

Kanske.
Jag blev bara så arg, för att hon inte ens tänkte innan hon skrev.

(Kan tillägga för den nyfikne att möte med S gick... jättebra. Det var jättretrevligt och det kändes som om vi bara plockade upp vår vänskap, dammade av den och körde igång igen. Det var väldigt skönt.)

Möten

I dag ska jag träffa S. Vi slutade prata med varandra för två år sedan och efter det rann vänskapen ut i sanden. Jag tror att det mest var mitt fel, men jag tror att hon tycker likadant fast tvärtom.
Det känns konstigt. Jag vet inte vart vi kommer komma idag. Känns lustigt att lämna det åt slumpen så. Antingen så kommer jag forsätta umgås med henne, eller inte. Antingen kommer vi ha en massa att prata om, eller inte.
Och det läskiga är att jag inte har en aning om vart det kommer att gå.

Senaste tiden har gått åt till att måla, måla, måla.


Åh, dessa namninsamlingar.

Jag fick just världens sötaste lilla mail, av någon jag inte har en aning om vem det är.
Hör här:

"Här är min namn insamlling.. till att johan palm bör avgå som artist... dels för att han är totalt värdelös och är enbart känd pga alla påtända små fjortisar.. jag börjar med mitt namn. skicka vidare till så många kontakter som möjligt. tack så mycker på förhand.."

Detta följs av ett (1) namn.
Aha. Haha.
Så jäkla fint. Se bara på allt. Felstavningarna. Interpunktionen.
Åh.
Avgå som artist.

Mer mail i denna stil, tack.

(Jag måste bara säga att jag tycker inte att den här personen är sämre för att han skriver dåligt. Jag tycker bara det är så... gulligt.)

Jordnötter är baljväxter.

Darn it. Vad lite man vet egentligen.
Känner mig lite som ett rikspucko efter att jag har fått det förklarat för mig av x antal människor nu.
Meneeh.

I alla fall.
Jag har fått reda på att ett av mina antagningsprover är typ 4 cm för stort för att få räknas med. Ringde till skolan och hörde efter och de bekräftade att ja, så var det. 4 cm. Man blir ju lite trött.
Nu är frågan om jag ska måla samma sak i en mindre version eller bara köra på något nytt. Jag tror på något nytt. Samma är tråkigt.  Men jag ska ändå måla klart den här, i ren protest. Den har körsbärsblommor på sig, och jag gillar ju sådant. Jag kommer dessutom få separationsångest när/om jag säljer den eftersom jag jobbat på den så mycket.

Vill föressten ha picknick i helgen. I tanto eller kanske humlegården. Kanske.
Ni vet att ni vill.









Recap.

Hoho, fem dagar utan något att skriva. Summering. Jag har:
-Fått reda på att jag har ett nästan sjukt underskott av d-vitamin. (Nu måste jag äta två teskedear d-drioppar om dagen och vara ute hela tiden.)
-Haft en gäst över i dagarna tre. Nat är ett eminent sällskap.
-Ätit glass till frukost.
-Varit ute med mina små och stora bröder.
-Målat. Mycket.

En del dagar har varit skitbra, andra dåliga. Allt är som det ska.

Jordnö...neh?

I brist på vettiga saker kommer här ingredienserna i __________.
Gissa vad!

Grädde (30 %)
Vatten
Kondenserad skummjölk
Socker *
Macadamianötter 83%)
Kokosfett
Äggula från utehöns
Kakaopulver *
Fettreducerat kakaopulver *
Naturlig arom
Stabiliseringsmedel (guarkärnmjöl, karragenan)
Salt
Emulgeringsmedel (sojalecitin)
KAN INNEHÅLLA SPÅR AV ANDRA NÖTTER OCH JORDNÖTTER

Andra nötter OCH jordnötter? Har jag missat något? Är inte jordnöt en nöt?
Hjälp.


Burt Reynolds

Tänkte bara berätta att jag numera har det coolaste skrivbordsunderlägget.

Se här bara:


Är det inte helt fantastiskt?

Aniara

Igår fick jag ett exmeplar av Harry Marinssons bok "Aniara" när jag var där och hälsade på.. Den boken är så sjuuukt bra.
Läs!

För örvigt har inget speciellt hänt. Har ojat mig över de sista pengarna på mitt bankkonto sinar snabbare än väntat. Usch usch. Kom 25:e, kom!
Mina pengar tar alltid slut snbbare än jag tror, och jag kan aldrig förstå varför: ändå tills jag nu börjat undersöka saken närmare. Det visade sig att jag lägger ca 200 kr om dagen på mat, i alla fall när jag går och skolan och jobbar på samma dag. Helt sjukt. Vad äter jag egentligen? Grodlårsmarinerade sniglar?
Nu ska jag hänga tvätt och äta plommon.






RSS 2.0